liiisiii

Trött är jag defenetivt, har varit igång hela helgen och har inte änns haft en lugn stund, jag har inte varit inne på kissies blogg så det innebär att jag knappt suttit vid datorn alls! Haha, nu är jag iallafall redo för en lång sööömn. Iallafall så var vi hos Julia, jag och massa brudar. Kul ändå, sjöng körde lekar. Så jävla tråkigt attjag inte har kamera! Det suger...

Men jag är ledsen och trött, saker som har hänt idag. Kände att detta var grädden på moset inom min trötthet. NU vill jag gå i ide, eller vandra ett tag och se om gräset är grönare på andra sidan. Är gräset grönare på andra sidan. Jag vet inte och jag vill prova, men vågar jag. Vill jag satsa allt en gång till, gråta vissa nätter med en klump i magen utan att veta varför, även fast det vägs upp utan kyssar kärlek och flabb, vågar man se sej själv ligga där. Ovetandes om  vad man egentligen vill, vad man vill satsa på. Hur vet man att man älskar någon? Ska man kunna dö för den människan eller är det bara ett jag gillar dej väldigtväldigtväldigt mycket.

A du vet vem du är, du måste inte läsa detta.

För kanske 2 och ett halvt år sen var jag kär, så jävla kär så jag visste int vart jag skulle ta vägen. Vi blev aldrig tillsammans och vi kysstes aldrig eller så, men han fick mej garva så jag fick ont i magen. Man kände sej säker när man stod där bredvid honom, han var den enda. Den rätta, han som jag ville gifta mej med. Jag vet attt det låter töntigt men vad ska man göra? när man är så kär? Jag hade aldrig gråtit så ycket tårar som jag gkorde då, lycko tårar av ett enda samtal eller ett enda sms. bara man hörde hans namn så log man med smile groparna upp i pannan. Sen försvann han helt plötsligt, inte plötsligt kanske men sakta och säkert. Jag väntade på honom längelänge, jag blev midre och mindre, mitt hjärta försvann mer och mer för varje dag. Jag vet att han träffar en annan tjej, han är plötsligt kär i 2 stycken. Mej och en till, då väntade jag ännu lite längre till att han skulle ta sitt beslut. Jag sa åt honom att välja, att göra det rätta valet. Jag ville att det skulle bli mej, han skulle tänka vecka efter vecka på att ge mej ett svar. Jag ville inte ha någon annan så vad skulle jag göra? Jag ville ju inte hålla om någon annan kille i hela mitt liv om det inte skulle vara han. Han blev tillsammans med henne, jag har aldrig känt mej som jag gjorde då. Ni vet hur det känns när man sjunker lite ner i marken av en schock eller ett uttalande, jag sjönk, stenhårt och tog mej inte upp. JAg sa till honom att jag inte kunde träffas mera eftersom att jag ville komma över honom. Jag började gråta framför honom, kommer aldrig glömma den gången han kolla på mej med den blicken com han gjorde då. Sorgsna stora isblåa ögon som jag kommer ihåg så himlahimla tydligt hur han kolla upp på mej när han satt ner. Jag vände och gick med tårarna rinnandes ner för mina kinder. De tog aldrig slut, jag slutade äta och slutade att vara glad. Det gick kanske 1 år jag kände hur jag blev starkare och starkare att jag kunde stå på mina egna ben mer och emr. Jag saknade honom, den människan som gjorde mej så glad. Tiden gick mer och mer, trodde aldri att jag någonson skulle kunna bli kär, sen dök han upp. Killen ungefär 20 minuter ifrån mitt hus med bilen. Han såg ut som en player med bakåtslickat hår, han var het. Vi träffades på en fest och jag kommer ihåg våran första kyss, vi gick på en trottoar han höll om mej medans jag frös. Jag kollade på honom och han böjde sej ner och kysste mej, snarare grovhånglade med mej. Jag tyckte att han var lika snygg, lite sliskigare. Tiden gick och en vecka efter träffade jag honom vid mcdonalds av en ren slump. Jag tittade på honom extra noga, han var mycket finare, mycket vackrare denna gång. Han hade på sej mjukisbyxor och en stor tröja. Den sensommaren. Han pratade knappt med mej men kommer ihåg att han tittade lit eextra, hans ögon var djupa och man blev lite extra varm när man tittade in i dom. Jagpratade med dem i några minuter men deras buss kom. Den rullade iväg och jag funderade lite på honom ett tag. Hur han var och vem han var. Jag gick hem ochh logga in på facebook. Han skrev till mej, att vi borde ses. jag blev helt exaltrerad och kommer ihåg att jag ringde lite kompisar och bara VAD SKA JAG SVARA? på hans frågor på den lilla facebook chatten. Jag åkte hem till honom, och han mötte mej efter halva vägen. Kommer ihåg attt han hade gjort sej iordning så han var mycket stilig. Vi träffades mer och mer, vi började kyssa varandra, röra varandra mer och mer. Jag glömmer aldrig när jag fick tillbaka den känslan pirret i magen, hur han fick mej att vilja stanna och komma djupare och djupare, jag kunde bli sur för småsaker eftersom a vi inte förstod varandra inom vissa områden. Men han gav mej hoppet om att jag faktiskt kan bli kär igen. Och det blev jag. Vi blev tillsammans och gjorde saker med honom jag inte varit i närheten av. Jag tyckte det var spännande och minnet från han killen jag var kär i blev mindre och mindre medans han växte mer och mer. Jag gav det 100%  vi blev tillsammans på facebook, och det är stort. Jag var stolt över honom och var så glad att han bara var min. men av någon anledning blev jag rädd, tror han blev rädd också, han var min första pojkvän och jag tror inte han var redo för ett förhållande. Det kändes  som om vi satt fast i ett stycke där man inte kunde vrida och vända på sej. Vi var totally stuck. VI gjorde slut, gav det ett nytt försök och sen hade vi uppehåll. Det var under det uppehållet jag insåg hur mycket jag älska honom. Vi började om på nytt och blev typ tillsammns. Det var jobbigt, när mina vänner frågade om jag var tillsammans med nån.. njaa? vistte inte vad jag skulle svara visste inte vart vi stod. Jag orkade inte gå runt och vella och av någon anledning så blev vi bara vänner. Vi borde vara tillsammans nu vid denna tidpunkt, nu när jag skriver detta. Men det äär vi inte, jag är för feg. Jag vågar inte gå på den stuva linan, jag vågar inte ramla. Jag vet inte hur jag ska klara av allt en gång till. Han väntade på mej, han älskar mej. Jag älskar honom men jag vågar inte. Jag är så jävla feg. Säger att jag vill leva livet utan gränser, men egentligen så vågade jag inte. Jag vill ha honom, men jag vill inte bli stuck. Hoppet du gav mej är nu borta och nu står jag jär igen, här nere och måste orkar ta mej upp. Jag vet att du väntade länge länge på mej. Att jag skulle ta ett beslut du ville att jag skulle bli tilssammans med dej, bli din flickvän. Jag vill inte vara honom, jag vill inte vara som min första kärlek var mot mej. Jag börjar tvivla på mej själv mer och mer. Du är värd någon som inte är jag, någon som vet vad den vill. Inte virrar omkring som en kyckling och tror att altt kommer lösa sej av sej självt. Hoppas du läste detta.