liiisiii

Ligger hos A, det är mörkt, supertyst förutom att jag hör hur grannarna öppnar lite dörrar ibland, a är inte här .Jag brukar inte gilla att sova själv men ville känna hur det kändes att bo lite själv, jag vill ju flytta hemifrån egentligen. Vem vill inte det när man är 17 år ? Men är det verkligen så nice? Haha.. Jo det har varit rätt nice hittills, gått runt naken, brett ut mig på dubbelsängen, va ute på promenad med Filip. Men nu ligger jag nerkrupen med massa täcka och en stor t-shirt som luktar a för jag saknar honom hihi ;) Har inte träffat en sånn bra kille på såå länge han är så fin han är gosig, rolig, alldeles perfekt! Kommer inte på något negativt jag kan säga om honom. Han är lite som en förebild för mig faktiskt. Men jag är ju som jag är, kommer alltid på någon anledning som gör så det inte ska funka. Jag gör mig inte sårbar, då stänger jag hellre av mig. Jag gillar verkligen den här killen, men jag vet inte om jag vågar gå all in på att det ska funka. För av mina erfarenheter har det negativa tagit över det positiva så jag har aldrig mått bra när jag har varit kär. Så direkt kommer det upp massa flashbacks och jag mår bara dåligt. Jag vet inte är det bara jag som tycker det är jobbigt att gilla någon så mycket att man inte kan sluta tänka på han ? För det påverkas ju lite i allt nab gör, är med kompisar, pluggar alltid så finns han där i bakhuvudet och man kan inte riktigt tänka klart.